Ina (sv)

Berättelser VT-2017

Mitt livs största förändring

Hur kunde det bli såhär. Jag hörde polisbilarnas sirener som jagade mig tätt genom innerstan. Medan jag sprang genom dom smala gränderna tänkte jag “vad hade jag gjort egentligen”.

Okej vi tar det från början. Jag bor med min galna pappa Jesper i ett våningshus på Södra Murgatan i innerstan. Jag är 13 år och mitt liv är skit jag tror att det var ett misstag att jag kom hit till världen. Min mamma Lisa dog för ungefär 2 år sedan. Hon var astronaut och jag drömde om att gå på månen och sådär. Men något gick fel under hennes sista uppskjutning så att hon dog.

Förut var jag en glad sprallig tjej men efter mammas död blev jag som jag är. Jag ville inte vara med någon så jag gled bort från alla mina vänner. Nu brukar jag bara strosa runt i innerstan på min fritid. Men det är faktiskt inte så dumt man ser så otroligt mycket saker till exempel coola affärer, kiosker och det brukar alltid lukta lite tjära av dom gamla husen ifrån medeltiden. Det finns också en skobutik på stora torget där en jätteläskig kille jobbar. Det brukar kännas lite obehagligt när man går förbi för han stirrar på mig med sina bruna ögon och trasiga kläder. Okej nu ska jag berätta varför polisbilarna jagade mig. Några tjejer i min klass retade mig och sa att jag skulle snatta åt dom. Och jag ville inte såklart men dom sa att jag var feg och ingen kallar mig feg. Så jag gjorde det. Men nu går vi tillbaka tycker jag.

Jag sprang ner till hamnen för att gömma mig bakom dom stora vita båtarna. När poliserna kom ner till hamnen hoppade dom ut ur dom blågula bilarna och börja leta på varenda brygga. Jag hoppade ner försiktigt i vattnet för att dom inte skulle hitta mig. Men när jag kom upp till ytan vid bryggan för att springa därifrån stod en polis just där. Han tog mig i armen och gick mot polisbilen. Det fanns inget mer att göra jag var fångad. När jag kom till polisstationen skulle jag prata med en tjock ful gubbe som var helt svettig. Han sa att om jag gjorde något mer nu så skulle dom skicka mig till någon skola för bråkiga tjejer. Sedan skjutsade dom mig hem. När jag kom in genom dörren stod pappa där i sin pyjamas och såg besviken ut. Polisen ringde sa pappa. Inte en gång till förstår du. Ja sa jag med svag röst. Gå till ditt rum nu sa pappa det är skola imorgon. Jag gick och la mig i den svala sängen i mitt rum. Jag låg och läste en tidning om simning den var faktiskt ganska intressant. Men innan jag hade läst klart så låg jag och sov.

Nästa dag vaknade jag av att väckarklockan ringde. Samtidigt hörde jag pappa ropa på mig. Till sist kom han in i rummet och drog av mig täcket. Kom upp nu sa han och gick därifrån. Jag klädde på mig och gick ut till köket. Jag gjorde i ordning en macka med smör och marmelad och gick och satte mig vid bordet. Jag går nu sa pappa. Det borde du också göra hej då.

När jag hade ätit upp gick jag och tog på mig jackan och gick ut genom dörren.

När jag kom till skolan satt en ny tjej vid en bänk i klassrummet. Hon hade blont lockigt hår och fräknar. Hon hette tydligen Sofie berättade läraren. När det var rast satt jag som vanligt själv på en bänk. Plötsligt kommer den nya tjejen fram till mig. Hej säger hon. Pratar du med mig svarade jag misstänksamt. Ja vadå, svarade hon. Jag svarade bara att jag inte är så van med att någon vill sitta med mig. Men får jag sätta mig frågade hon. Ja visst svarade jag. Medans vi satt där berättade hon lite om sig själv och jag gjorde detsamma. Gillar du simning frågade hon. Jag svarade inte. Hon tog fram några broschyrer ur väskan och gav en till mig. Vi söker nya simmare till laget jag är med i. Jag har gått runt i hela skolan men ingen är intresserad sa Sofie lite irriterat. Jag satt fortfarande tyst. Du kan väl iallafall komma och prova sa hon. Ja okej då sa jag med låg röst. Vad kul det är träning imorgon mellan 9.00 till 12.00 du kan komma då om du vill. Okej svarade jag. Skoldagen gick och tillslut fick vi äntligen gå hem. När jag gick in genom ytterdörren så sprang jag direkt till pappa och visade broschyren som jag fick av Sofie. Han kollade på den och såg lite skeptisk ut. Jag vill prova att simma med De snabba fiskarna sa jag. Och förresten laget hette så kanske inte världens coolaste namn men vem bryr sig. Pappa sa inte så mycket men han sa att jag kunde få pröva. För En Gångs Skull var jag faktiskt väldigt glad och spänd på något. Jag längtade så mycket så jag gick och la mig tidigt. Jag låg i sängen och försökte sova så att det blev morgon fortare. När jag låg där smakade det fortfarande lite kycklinggryta efter middagen.

Jag vaknade och såg att det var ljust ute. Jag hoppade upp ur sängen och sprang till köket. klockan var 8.30 så jag åt lite och gick sedan och borstade tänderna. Efter det packade jag Handduk, schampo och balsam. Jag gick till min garderob för att hitta en baddräkt. Jag hittade verkligen ingen så jag ropade på pappa. Tydligen får vi köpa en ny på vägen sa pappa. Vi åkte med detsamma så att vi skulle hinna. När vi var i affären hittade jag en fantastisk tröja men det var ju inte riktigt det vi skulle ha. Till sist såg jag den den perfekta baddräkten.

Alla tittade på mig med en blick jag aldrig sett förut. Sofie kom fram till mig och sa

-Oj vilken fin baddräkt. Ingen hade någonsin sagt något så fint till mig. Jag blev varm i kroppen men den blev snabbt kall igen. Jag såg den där killen alltså den killen han som jobbar i skobutiken. Jag puttade Sofie på armen och sa vad gör han här. Vem då han säger Sofie och pekar på honom. Jag nickar. Han är vår simlärare svarar hon. Han börjar gå mot oss och till sist säger han “Hej är det du som ska prova här idag?” Jag svarar inte jag stod bara där helt tyst det jag fick rysningar i hela kroppen. Han sa att vi skulle börja med att se hur jag låg till. Jag fick crawla fram och tillbaka och det kändes faktiskt bra. Du har talang.

Tre månader senare.

Sista tävlingen i cupen. Det pirrade i magen när jag stod på pallen i väntan att få hoppa i. Klara, färdiga mitt hjärta bultade Gå!!! Jag hörde visselpipan och tryckte ifrån med benen. Vattnet stänkte i ansiktet på mig. Jag såg kanten framför mig. Bara två meter kvar kämpa. När jag var framme såg jag en annan tjej vid målet tydligen var det oklart vem som vann. Vi fick vänta ganska länge innan vi fick reda på vem som van. Jag fick ont i magen tänk om jag inte vann. Nu kommer resultatet sa Sofie. Jag var så spänd att jag… JAAAAAA!!!!!! Jag kunde inte fatta det alla i laget kom och kastade upp mig i luften. Jag hade aldrig känt såhär förut.

Det var det bästa jag hade gjort i hela mitt liv MITT LIVS STÖRSTA FÖRÄNDRING.

Berättelser HT-2016

Lugnet före stormen

När hon kommer upp till åttonde våningen öppnar hon dörren går in och hänger av sig jackan. Sen går hon in i köket. Där står Peter. Mamma ser besviken ut. Hon öppnar med ett enkelt “varför”. Peter tittar på på henne och säger: Jag vet inte det bara blev så. Mamma tittar strängt på honom. Det bara blev så. Du snattade precis ur en affär och du säger att det bara blev så. Sätt dig ner så pratar vi om det här.

Så vad hände egentligen, var det någon mer där? Jag ville säga att Jonas var den som sa att han skulle göra det men det hade varit taskigt mot honom. Hallå var det någon mer sa mamma högt. Nej det var bara jag okej sa jag nästan högre än mamma. Okej men nu har du rejält med utegångsförbud min unge man. Hur länge frågade jag. Ja 5 veckor. Fem veckor. Ja du borde tänka efter innan du snattar än affär sa mamma. Jag gick till mitt rum och la mig på sängen. Fem veckor utan att få gå ut tänkte jag. Så typiskt. Nästa dag så gick jag upp och åt frukost. Mamma var redan vaken och satt vid matbordet. Jag tog en macka med ost och skinka och satte mig försiktigt vid bordet. Godmorgon Peter säger mamma. Godmorgon.

Fem veckor senare.

När Peter vaknade den dagen så var det fredag. Han tittade på väckarklockan och den var tjugo i åtta. Han hade försovit sig skolan började ju kvart över åtta. Han skyndade sig upp att äta frukost.

Senare den dagen när Peter hade lunch satt Jonas vid en bänk. Peter gick med raska steg mot honom. När han var framme vid bänken sa han

-Jonas du gjorde så att jag fick utegångsförbud i fem veckor när du sa att jag skulle snatta.

Va fick du jag är så ledsen…Inte. Jag kan inte fatta att Jonas har blivit en sån bitch på bara fem veckor. Jag gick och satte mig vid ett annat bord. Sen efter skolan gick han till affären och sökte chefen. När en snäll kille som heter Max kom och sa att chefen var på kontoret. När jag kom in i kontoret så satt chefen där. Jag satte mig i stolen mittemot. Jag bad om ursäkt och jag sa att jag skulle göra vad som helst för att göra allt bra. Chefen satt tyst en stund men sen sa han:

-Ja det kanske finns något du kan göra. Och då sa han att jag kunde få sommarjobba där. Jag tackade ja och gick sen hem och berättade för mamma och hon tyckte det lät som en bra idé.

SLUT