Nelly (sv)

Berättelse VT-2017

Essy

Hej jag heter Essy och jag är en vattenhund. Just nu är jag en vecka gammal och jag och mina 7 andra syskon är hos mamma ännu. Jag vet inte riktigt men mamma har sagt att vi ska säljas om ett tag. Alla vi ska få olika hem och vi ska säras från mamma. Jag är lite rädd men även nyfiken på allt det här.

Hej jag igen. Essy, om du inte kom ihåg mig…iallafall nu har det gått nio veckor och jag är redan tio veckor. Jag ser inte riktigt ut som alla andra. Jag har ingen svans och jag är rädd att ingen vill ha mig för det. Men tiden går så fort och nästan alla mina syskon har sålts. Det är bara jag och min lillasyster kvar. Jag är sås spänd. När får jag en matte eller husse eller tänk om jag inte får det? Jag hoppas iallafall att hon eller han är snäll och vill ha mig för den jag är.

Tiden har gått och jag är ett halvår nu och jag är ännu kvar hos mamma. Ingen vill ha mig. Vänta!!!! Någon öppnar dörren in till Essy och hon blir ivrig. Hon har ingen svans så det ser lite roligt ut när hon försöker vifta på svansen som inte finns där. Hon börjar skälla och det är någon familj med en mamma pappa och två små barn. Barnen är 3 och 7 år gamla.

-Hej lilla vän, vi tänkte köpa dig, säger mamman. Ja ja dom tänker köpa mig, äntligen händer det, någon vill ha mig. Dom sätter på mig ett koppel och jag följer med men blir nästan strypt av det minsta barnet som håller i mitt koppel. Jag visste inte att det gjorde så ont för halsen att ha koppel på sig.

Då var vi hemma hos min nya familj. Fint hus dom har. Vad är det som låter?! Något konstigt högt ljud. Ett ljud som dunkar i både golv och väggar. Innan jag springer ut genom dörren livrädd så ser jag bara en mycket större hund som springer mot mig och försöker bita mig. Livrädd är jag och ledsen för jag har sprungit ifrån mitt nya hem och jag har gått vilse. Både hemlös och oälskad. Finns det verkligen ingen som vill ha mig. För den där hunden var ju en del av den familjen och jag var säker på att den hunden inte ville ha mig där.

Det har gått 3 dagar och nu så har jag lagt mig på vägen så att jag ska bli påkörd. Vad finns det för mening att leva om ingen vill ha en? Det var kallt, lerigt och blött på marken. Det kommer en svart Ford, som saktar ner. Den stannar. Någon ung kvinna i 20 årsåldern tror jag går ur bilen och fram till mig.  Hon börjar klappa på mig och jag reser mig upp och tar upp mina framtassar på hennes ena ben som var tryckt mot den kalla, leriga och blöta marken. Hon tog upp mig och bar mig in i den svarta bilen. Hon tog fram en vit fluffig filt och la den om mig. Bilen startade och efter en stund stannade bilen och hon tog in mig i ett stort hus där hon säkert bodde.

Jag vet inte vad som hände efter det men när jag vaknade igen så var jag ren och inte alls lika smutsig som förut. Jag låg på ett vitt bord och en man höll hårt i mina ben. Det gjorde ont i ena benet och jag gnällde till. Mannen som höll hårt i mina ben släppte och gick iväg. Jag kollade mig runt om i rummet och plötsligt såg jag den unga kvinnan som hade tagit med mig ifrån den kalla vägen. Hon klappade på mig och det var skönt och för ett litet ögonblick så kände jag att hon älskade mig.

Mys nya kompis

Jag går ensam i korridoren i skolan. Det är tomt av människor på bänkarna och jag går och snyftar och försöker att inte börja storgråta. Jag ska gå till toan men jag blir stoppad av min bästa vän Molly. Hon ska ju så klart börja fråga vart jag ska och varför jag ser så ledsen ut. Fattar hon inte att det är hennes fel som har gjort mig så här ledsen. När jag bara vill vara själv just nu och bara gråta för att få ut min ledsenhet.

Jag heter My Ekdahl och är 12 år och bor i Visby. Jag har bruna ögon långt mörkt rakt hår jag har på mig en svart tjocktröja och gråa jeans just idag. Mina vänner säger att jag är omtänksam, snäll, ganska blyg och bra i alla ämnen. Min bästa vän Molly har varit min bästa vän sen förskoleklass. Eller nu vet jag inte om vi är bästa vänner längre?!? Min familj består av mig själv mamma och pappa och min storasyster Elin. Vi har inga djur och min farfar och morfar är döda båda två. Jag har bara mormor och farmor kvar.

Men det här med Molly nu då. Hon har börjat vara med alla dom andra populära tjejerna i klassen, inte för att jag är så populär men Molly är nu en helt ny person nu. Och jag vet inte om jag gillar den nya Molly. Hon började ignorera mig och jag går ensam på rasterna. På lektionerna i vårt klassrum sitter hon aldrig vid mig längre hon sätter sig vid en annan tjej hela tiden nu.

Igår när jag var på väg hem så såg jag Molly på andra sidan gatan. Jag sprang över den blöta, löviga gatan. Det var sent på hösten så det låg nästan blöta löv överallt. När jag var över på den andra gatan så började det att blåsa och dom sista löven som satt kvar på träden virvlade ner med blåsten och jag var tvungen att hålla händerna för ansiktet. När det slutade blåsa såg jag inte Molly längre. Jag såg bara bilar som körde förbi mig på vägen.

Jag önskar att jag kunde passa in i något gäng, i det gänget med dom populära tjejerna i klassen. Men jag vet inte om det kommer att hända. Jag är i klassrummet det är stimmigt och det är någon som har pruttat så det stinker vidrigt också. Jag har bara lust att gå fram till den vita stora tavlan och skrika TYST men jag vet att kanske kommer att få skäll från läraren eller så kommer det bara att bli värre.

Skolan har slutat nu och jag har börjat gå hem genom den blöta skogen som inte har några blad kvar på grenarna. Det är blött på marken så det plaskar när jag går. Jag har redan gått en kilometer men vänder mig om och börjar springa det snabbaste jag bara kan tillbaka till skolan. Det skvätter vatten på mig när jag springer genom skogen och ut på gatan. Jag stannar framför en väg och det kommer en svart Volvo som kör förbi. När den svarta Volvon har kört förbi så ser jag skolan. Jag springer in på skolgården in i skolan upp för trapporna, springer i korridoren och ser som förut att Simone sitter på bänken. Jag stannar mitt framför henne och bara sår och flämtar.

-Emm hej My??
-Hej, Simone. Vill du följa med dig hem idag? Skulle det vara kul eller. Jag bara kom och tänka på det.

Det enda jag hör när jag står och flämtar är att Simone säger ja. Jag tittar upp på henne och bara tittar. Jag ställer mig upp och kramar Simone. Klockan är 3 på eftermiddagen samma dag. Och jag och Simone har jätteroligt tillsammans. Vi skrattar som jag en gång gjort med Molly för länge sen. Är Simone min vän eller till och med bästa vän nu??? Vi ser på film och har roligt tillsammans. Efter några timmar kommer Simones mamma och jag och hon säger hejdå till varandra.

Vi syns imorgon i skolan säger hon till mig. Jag tänker på det hon sa och hon sa det till mig verkligen! Jag som haft det så svårt att passa in med var det verkligen så här lätt att få en vän. Ja vi syns imorgon, hejdå..

 

Berättelse HT-2016

Lugnet före stormen

Peter hörde hur någon satte en nyckel i låset. Peter blev rädd vad skulle mamma säga när han hade snattat, tänkte Peter. Han sprang till dörren för att öppna. Vid dörren stod inte mamma utan Stig.

-Men lilla gubben vad har du gjort sa Stig? Peter blev stum och trodde att Stig skulle bli arg på honom, men nej han var orolig.
-Vad har du gjort nu då, eemm var det enda Peter han säga innan dörren öppnades. Det var mamma alldeles genomblöt och såg arg ut på Peter. Ingen sa något utan Peter tryckte sig i bakom Stig så att han nästan gömde sig för mamma.
-Det var alldeles tyst, inte ett ljud hördes. Nu var mamma arg tänkte Peter. Mamma hängde den våta jackan på kroken och skorna på skohyllan, sen gick mamma och började med maten.
-Gå in på ditt rum Peter så pratar vi sen hörde Peter en röst säga bakom sig. Det var Stig som sa det, Peter gjorde det Stig hade sagt och gick in på sitt rum och stängde dörren. Han kunde höra genom dörren hur mamma och Stig pratade om det han hade gjort. En timme gick innan mamma ropade på honom att han skulle komma och äta kvällsmat. När alla satt tysta vid bordet och åt mat började mamma prata till Peter.
-Vad har du gjort idag? Sa mamma till Peter.
-Ää det vet du väl? Sa Peter med en dyster röst.
-Ja det vet jag. Peter det är absolut inte okej att du snattar!!! Sa mamma med en arg röst.
-Ja jag vet, sa Peter tyst för sig själv.
-Men varför gör du det då?!?!. Peter svarade inte men plötsligt ringde det på dörren.
-Mamma får jag gå och öppna? Frågade Peter snällt och lugnt.
-Ja, sa mamma men såg ändå arg ut. Peter skyndade sig till dörren. Utanför stod Jonas!

-Hej vad gör du här, var har du varit mm……. Peter hade så många frågor till Jonas men han bara stod där och sa inget. Peter hade glömt att säga vill du komma in men tillslut sa han det. Jonas gick in och mamma kom och svepte runt en filt. Mamma sa att Peter fick gå ifrån bordet. Peter och Jonas gick in på Peters rum.

-Var har du varit Jonas?
-Ee på polisstation sa Jonas. Jo du vet för att jag snattade.
-Ja jag vet men vad gjorde dom med dig?! Berätta berätta.  

Jonas började berätta…….  Okej så du ska jobba åt dom i ungefär två månader. Ja, jag förtjänar väl det. Jonas vad ska hända med mig då??? Jag har ju också snattat?!?! DU behöver bara betala 1500 kr, jag har ju snattat förut så det blir värre för mig.

Tre veckor senare Jonas jobbar ännu åt affären och Peter har betalat pengarna. Nu har pojkarna lärt sig att det aldrig är bra att snatta, och deras mammor har förlåtit dom.