Vilgot (sv)

Berättelser VT-2017

Min berättelse

Dom kommer nu spring måste springa snabbt. Zombierna kommer nu. Dom har tagit över staden. Jag springer med min kompis Theo, min syster, min mamma och min pappa. Dom kommer närmare vi springer in i ett hörn. Vi gömmer oss på olika ställen, jag gömmer mig i en liten låda. Zombierna går, det där var läskigt. Jag kan berätta hur det började.

Det började en dag när det var ovanligt dimmigt och det regnade. Jag frågade mamma om vad som hänt. Hon visste inte. Jag gick till skolan. När jag kom dit såg det konstigt ut. Det var spindlar och kryp överallt. Jag följde efter dom. Jag “gick i korridoren. Där såg jag något, något konstigt. Det var en lärare och ett barn. Det såg ut som att han tröstade barnet men egentligen så åt han barnet

Läraren hörde mig skrika och läraren började springa efter. sen kom barnet upp. Jag skrek hjälp, läraren jagar mig. Men barnet sprang också mot mig. Jag tänkte ”finns zombier på riktigt jag som trodde att dom bara fanns på tv spel eller filmer”. Japp det var så det började. Jag heter Elliot förresten och jag har brunt hår och jag går i Nalleskolan. Jag gillar att spela tennis, innan zombiekrisen spelade jag och Theo hela tiden. Min pappa heter Liam och är 54 år. Min mamma heter Johanna och är 52 år och min syster syster heter Cilla och är 16 år och jag är 11 år. Nu måste vi sätta upp vårt tält och laga mat. Alla måste hjälpa till.

Jag måste gå ut i skogen för att leta efter torra pinnar som vi kan ha som vapen och elda med. Vi hittade lite ruttna äpplen. Då hörde vi ett skrik. “Hjäääääälp” det var en överlevande. Det var Theos pappa han är omringad av Zombies. Jag tar min nygjorda pilbåge och skjuter rakt in i flocken. Zombierna är så ruttna att pilen åker igenom dom. Han är räddad.

Men vänta det är något som inte stämmer. Theos pappa ser lite konstig ut. Vad har han på halsen? Ser ut som ett bett, han är förgiftad. Vi måste springa annars kommer han döda oss, sa jag. Vi sprang snabbt. Åh nej det kommer zombies överallt. Jag får panik, det är en kloak. Vi går ner dom kan också gå ner. Vi är körda. Eller vad händer, zombierna blir normala. Dom blir människor. Vi har hittat ett botemedel till zombie sjukdomen. Kloakvatten. Nu måste vi bota alla zombier.

Theos pappa och alla människor lever igen och nu är det en helt vanlig skoldag och jag och Theo går till skolan tillsammans. Åt vänster är Bertas hus, hon är sur för att det är en massa rutten hud i hennes hus.